Ingegerd Slätteby

Texter

“Religionens språk består av samlad erfarenhet,

och det lever endast där det talar från erfarenhet till erfarenhet.”

(Dorothee Sölle)

Vi ger varandra liv. Så är det med berättelser, bibelns och våra egna. En annan människas berättelse kan öppna rum inom mig som jag inte trodde fanns. Och som jag inte hade fått tillgång till utan hennes berättelse som berörde mig. Som om det inte bara är jag som ser, utan berättelsen ser mig och berättar något för mig. Det är bara så vi kan tala om tro, om erfarenheterna bortom orden. Vi berättar en berättelse.

Där hinnan blev tunn

Under den tid, då alla våra bibliska texter kom till – och det är en tid av flera tusen år, så levde människor med en annan världsbild än den som vi lever med idag. De tänkte världen i tre våningar: en underjord med det onda och helvetiska, en synlig jord med hav och land och berg och en gudomlig himmel däröver. En stillastående bild…

Läs hela →

I minnet uppstår mötet

När jag var nyprästvigd och för första gången skulle predika under påsken gjorde jag en upptäckt som kom att få mycket stor betydelse för mig. Varje söndag har ett tema och efter påsk finns rubriker som “Vägen till livet” och “Att växa i tro”…

Läs hela →

Det tomma rummet

Kvinnorna fanns vid graven. Deras roll är självklar i uppståndelsetexterna. Skillnaden mot förut är att Jesus inte är där. Det de möter är tomhet och en röst, en insikt, som säger att de skall gå tillbaka till vardagen. Det är där mötet kommer att finnas. Vilken kraft det fanns i tomheten. Så omvandlande, så skapande den blev…

Läs hela →

Ett existentiellt förband

Under mina sista år som sjukhuspräst stötte jag på ny forskning om omhändertagandet av människor som varit med om stora katastrofer. Forskarna Arne Rehnsfeldt och Maria Arman skriver om hur det mest verksamma verkar vara att lägga, vad de kallar, “ett existentiellt förband”…

Läs hela →

En djup förbindelse

Tro är inte ett försanthållande av trossatser. Ordet religion, som enligt vissa forskare går tillbaka på det latinska ordet religare, betyder att återknyta, förbinda. Ett återknytande med djupen, en förbindelse, ett band som inte går av…

Läs hela →

Den dolda längtan

Han hade bett personalen att jag skulle komma till honom på sjukhuset. En äldre man med långt framskriden cancer. Han hade en speciell sak att tala om. Det verkade vara någon sorts skuld, som han brottades med. Han talade om ett gammalt Sverige…

Läs hela →

När någon ser är vi nära det gudomliga.

Jag har ett barn i min närhet. Barnet ser. Det visar inte upp sig. Det ser. Det är något helt annat än alla bilder på sociala medier, där vi visar upp oss. Vid varje dop läses berättelsen om Jesus, när han tar upp barnen i famnen. Man kan ju gissa att han var en ovanlig man som gjorde det…

Läs hela →

Gud, vilken love story!

“Gud, vilken love story!” så slöd rubriken på en bokrecension i Kyrkans Tidning. Recensenten hade läst författaren Anita Goldmans bok om kvinnliga mystiker: “Guds älskarinnor, Om hängivna kvinnor i en livrädd värld”…

Läs hela →

Titta, man ser redan knoppar

En tid efter Rysslands angrepp på Ukraina 2022 läste jag en bok skriven av en kvinna, som har växt upp i Ukraina, men lämnat landet som 15-åring tillsammans med sin mamma. Hon heter Victoria Belim. Hon bor nu i Bryssel och är journalist…

Läs hela →

Resiliens

Det finns ett begrepp, som jag stötte på, när jag arbetade på sjukhuset, utan att riktigt kunna greppa vad det stod för. Och det är begreppet resiliens. Personalen på avdelningen kunde säga på ronden att patienten uppvisade god resiliens. Nu har jag mött det i fler sammanhang, också mycket större…

Läs hela →

Mammorna i Gaza

Vi måste konsumera mer, säger finansministern. För att konsumera som vi gör, så krävs det flera jordklot, säger forskare. Vad är nödvändigt? Ett är nödvändigt, så lyder överskriften på femtonde söndagen efter Trefaldighet…

Läs hela →